NaN

Ett litet inlägg angående debatten om att ta betalt  för preparerade skidspår. I argumentationen hävdas det att kostnaden måste betalas på något sätt och tydligen då genom direkt verkan. D v s skidturisterna ska tvingas betala en avgift för att få begagna spåret, eller åka bredvid. Det verkar inte ha fallit någon in att spåren från början kom till som en service för att locka fler att komma och kunna erbjuda alternativa aktiviteter till de som inte ville åka utför. Genom att på så sätt kunna locka till sig hela familjer och kunna erbjuda en portfölj som passar för alla har man ju faktiskt redan kunnat räkna hem pengarna genom fler bokningar, högre priser och mer gäster. I sin tur får kommunerna inkomster genom högre försäljning i affärer, fler arbetstillfällen och så vidare. Även om sambandet inte är direkt, så finns det ändå där. Jag tycker det är fult av kommunen att helt lyckas förbise det mervärde som den ökade turismen innebär för alla i de berörda bygderna och jag anser det för sannolikt att turisterna har betalt för preparerade spår på turistorter många gånger om innan de beger sig hemåt.

Vad vore nu t ex. Mora utan preparerade skidspår? Jag skulle vilja se vad som händer med turistströmmen vintertid om de helt enkelt lät bli att preparera spåren annat än vid Vasaloppet. Skulle kommunen spara, eller förlora pengar i ett större perspektiv då?

I fallet Mora är det snarast gnidet att begära betalt för något som redan nu genererar större delen av vinterturismens intäkter. Preparerade spår i Mora är en tillgång, inte en kostnad.

Idag efter min lunchrunda på skridskobanan i Sigtuna kom ett par turister, utbytesstudenter från italien respektive tyskland, och undrade vart man kunde hyra skridskor någonstans. Tyvärr kunde jag bara upplysa dem om att det saknas en sådan inrättning, för att sedan bli tvungen att betrakta två väldigt besvikna anleten. Men, nu hade jag ju ett par extra skridskor till hands på kontoret, så jag erbjöd mig att låna ut skridskor till dem båda två, vilket de accepterade med glädje. Lite orolig var jag dock att det skulle bli sista gången jag såg dem, men efter ett par timmar knackade två nöjda turister på dörren till kontoret med skridskorna i handen. Lite kul var särskilt att det var första gången på is för, den på Sicilien hemmahörande, studenten. Lite Bambivarning på de första skären, men det såg fort stabilare ut.