NaN

I morse var jag på väg till jobbet med P3 Rockster i öronen. Det dök upp en låt med ett band som jag inte hört talas om tidigare, Freak Show med  Plan Three, som föll mig alldeles särskilt på läppen. Om jag ska beskriva musiken luktar det ganska mycket Ånge om det (Corroded, Takida). Så jag var tvungen att googla för lite mer info. De kommer inte från Ånge, utan från Stockholm och har precis släppt sitt andra album som, vid en genomlysning på myspace, fått till en riktigt bra platta. Så bra, att jag faktiskt för första gången på länge blev sugen på att inhandla en skiva. Sagt och gjort var in på cdon för att kolla om den finns tillgänglig som mp3. – Det gör den…

…Men, när jag lagt den i min varukorg, började jag tveka. Inte på grund av kostnaden, jag skulle gladeligen betala de 99 riksdaler som filerna går loss på. Däremot, vill jag inte att Universal Music, som gett ut skivan, ska få lägga vantarna på ännu mer av mina pengar. Särskilt inte när en del av dem går vidare till t.ex. Antipiratbyrån, som t ex anlitar infiltratörer och använder andra tveksamma metoder . Eller till lobbyister som försöker att pressa politiker att rulla tillbaks samhälelt till stenkakeåldern. Nope, det känns inte bra att bidra till den utveckling som mediabolagen eftersträvar, ett internet där de har allt och alla under full kontroll.

Dessutom tillskansar de ju sig redan en del av mina surt förvärvade slantar genom kassettskatten som ger branschen hundratals miljoner att dela på årligen. Kassettskatten innebär alltså exempelvis att, när jag behöver mer plats för mina RAW-foton och köper en hårddisk, eller om jag handlar mer minne till kameran, så går en del av mina pengar till dessa organisationer. Eller, om du skulle få för dig att göra en backup på din dator, så har skivbolagen alltså fått en summa pengar för varje tillgänglig megabyte utrymme . Som då alltså bland annat använder dem till att försöka bromsa utvecklingen och till att påverka politiker att införa vansinnigheter som IPRED, där skivbolagen själva får befogenheter att skipa sin egen rättvisa. Trots att lagen funnits integritetskränkande och oproportionerlig av EG-Domstolen.

Och med allt det sammantaget, blev det inget inköp. Och kommer troligen inte heller att bli, förrän de gamla dinosaurierna har dött ut.

Däremot ska jag se Plan Three live när/om tillfället kommer.

Nu börjar det. IFPI har gjort sin första anmälan liksom  filmbolagen redan har. Även bokförlagen har gjort en anmälan i enlighet med den nya IPRED lagen. Det tycks dock som internetoperatörerna än så länge står på sina kunders sida även om det antagligen inte går att förvänta sig för mycket av dem.

IPRED går ut på att rättighetsinnehavare kan begära ut vilka personuppgifter som döljer sig bakom en IP-adress vid misstanke om upphovsrättsbrott. Efter att de erhållit dessa uppgifter kommer de att skicka ut ett erbjudande om förlikning tillsammans med ett hot om en civilrättslig process, enligt erfarenheter i andra länder, där då enskilda personer ska försöka försvara sig mot storföretagens advokater.

De allra flesta, skyldiga eller ej, kommer naturligtvis att betala eftersom de annars riskerar att få betala fantasisummor och se sin ekonomi slås i spillror vid en förlust i rätten. Märk även att i civilmål behöver det inte föreligga absoluta bevis för att bli skadeståndsskyldig. Det normala förfarandet vid alla andra former av brott är att man gör en polisanmälan, men upphovsrättsbrott är så allvarliga att man frångår den principen och låter ena parten utreda och driva egna domstolsprocesser.

Det troliga är dock att man helt hoppar över utredningssteget och istället direkt skickar ut ett hotbrev. -Betala, eller vi lägger ditt liv i spillror. I en artikel om hur IPRED fungerat i Danmark som har haft lagen längre än oss kan man läsa följande:

”Många av de cirka 2.000 danskar som fått kravbrev från danska Antipiratgruppen har gjort upp i godo med branschen. Ett typiskt krav har legat på dryga 100.000 danska kronor, men vid en förlikning har branschföreträdaren kunnat gå med på halva summan inom tio dagar.”

Detta tillvägagångssätt har väldigt stora likheter med det som i vardagligt tal kallas för utpressningsverksamhet. Men dessa organisationer APB, IFPI och  MPA som åtnjuter Fredrik Reinfeldts fulla förtroende. Hur jobbar de egentligen? Jo, t. ex. genom brottsprovokation och infiltratörer. Vi kommer ju ihåg att APB, med Henrik Pontén i spetsen själva hade betalat och placerat ut servrar hos banhof och betalat en infiltratör att fylla dem med olagligt material. Bokförlagen hade inför sin IPRED-anmälan troligtvis hackat sig in på en privat FTP-server, vilket även det är olagligt. Förlagen vill inte avslöja hur de kommit över inloggningsuppgifterna till FTP-servern så det är visserligen spekulation, men inte otroligt då upphovsrättsmaffian inte skyr några medel i sin jakt på förbrytare.

Men i upphovsrättens namn verkar ändamålen helga medlen och såväl privatliv  som rättssäkerhet får stå tillbaks.

Inför valrörelsen lät det så här, när Moderaterna fiskade unga röster.

”Låt oss visa att vi lever med vår tid”, sa moderatledare Fredrik Reinfeldt i SVT på onsdagskvällen, och tillade att ”vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration”. Källa

Kids, glöm inte bort det här. Moderaterna har tydligt visat att de inte vill låta er leva i er tid. Låt er inte luras nästa gång.  Men, å andra sidan vet vi att Fredrik Reinfeldt trots allt lyssnar på folket.

Edit: länkade lite mer, gjorde en mindre omskrivning, och så vill jag nämna att jag lånat bilden från Attila tecknare

Regeringen Reinfeldt har vidtagit åtgärder för att minska arbetslösheten. Taktiken är ganska annorlunda* jämfört med den tidigare regimen, men känns inte helt klockren. I stort sett går det hela ut på att de nya jobben ska piskas fram ur de arbetslösa. Utgångspuntken måste vara att de förutsätter att alla som är arbetslösa helt enkelt är för lata för att skaffa nya jobb. Alternativt är folk inte tillräckligt desperata och förnedrade för att ta pigjobb hos moderater, till den ersättning som bjuds. Men den skaran lär växa till sig, så om det är målet,  lär de nå hela vägen fram.

Även de som är sjuka ska, genom att bli förnedrade av Arbetsförmedlingens new age-konsulter,  få latmasken bankad ur kroppen. Cancersjuka ska bli friska och reumatiker ska hjula längs gatorna i hela landet genom Moderaternas piskpolitik.

Nu är det ju i och för sig gott så, eftersom de har folkets stöd i denna fråga och inget att bråka om.Jag hoppas förstås att de lyckas få alla människor friska så att de kan sälla sig till den tillgängliga arbetskraften och att de långtidsarbetslösa kommer att hitta meningsfulla arbeten att gå till. Men jag tvivlar starkt på att den nuvarande regeringen har lyckats hitta rätt metod .

*) Egentligen inte så annorlunda, bara mer utstuderat och mindre empatisk.

Det stora irritationsmomentet är fortfarande att alla medborgare ska övervakas av statens avlyssningministerium  FRA från och med imorgon. Nästan så att det känns obehagligt att vara öppet kritisk, vem vet vilka kriterier de går efter när de börjar registrera “hot”.

I den länkade artikeln ovan menar FRA:s informationschef Anni Bölenius att “bilden att FRA kommer att massavlyssna vanliga medborgares internettrafik är felaktig”. Men, faktum är att samtlig IP-trafik:  telefoni, chattar, mail och surfande kommer att ledas till FRA:s samverkanspunkter. Utan undantag. Är inte det  massavlyssning, ja då vetefan vad som kan tänkas kvala in.

Men å andra sidan “spana i kabel” var ju ett helt okänt begrepp innan FRA lagen kom på tapeten. Men det mer etablerade begreppet “massavlyssning” var antagligen alldeles för begripligt och gav inte de associationer som Regeringen Reinfeldt önskade. Den 1 December 2009 är en skammens dag för Sverige. I morgon börjar demokratin erodera.

I övermorgon kopplas ju kablarna in till svenska statens avlyssningscentral FRA. Som alla vet ska en kopia av all privat kommunikation ledas in till FRA för analys så att de kan skydda svensk trupp från hemmagjorda bomber i Afganistan.

Men vad jag funderar över är betydelsen i ett större perspektiv. Vad innebär det för samhället i stort? Större företag lägger om sin IT-infrastruktur så att företagsmailen inte ska bli lovligt byte för FRA. Norge vill se över sina kopplingar med omvärlden för att se till så att FRA inte får händerna på sina medborgares trafik. I diskussionsgrupper världen över (tyvärr, är det inte bara aktuellt i Sverige) diskuteras kryptering och anonyma nätverk dels för att hålla sin privata korrenspondens just privat, och dels för att undvika att hamna i musikbranschens utpressningsregister.

Vi har alltså hamnat i en situation där samhället medborgare och företag aktivt motarbetar lagstiftningen. Man kan undra hur en sådan situation överhuvudtaget kan uppstå i ett demokratiskt samhälle.

Är det fortfarande ett demokratiskt samhälle när lagstiftarnas beslut inte  är förankrade hos befolkningen?

Är det i ett demokratiskt samhälle godtagbart att staten har tillgång till medborgarnas  privata korrenspondens?

Vart leder den väg vi slagit in på?

(Not: Alla operatörer är skyldiga att skicka en kopia av samtlig trafik till FRA.  Sedan ska det göras ett begränsat urval genom en komplicerad process där ingen har någon insyn. Mer info om lagen kan du hitta hos Frapedia)