Jun 5 2010

Skolan kostar, men smakar inget vidare

Är det problematiskt att köra Linux hemma? – Bara om du har beröringspunkter med grundskola/gymnasium. Envetet tvingar de alla att skaffa de senaste hård- och mjukvarorna för att lära ut: -Nonsens!

Hemma hos oss är det ganska tätt mellan datorerna och sedan 5 år tillbaks kör vi linux på varenda en av dem undantaget barnens dator. Vi ska dock till att  byta till linux även på den, eftersom Windows tynger ner den så att det knappt är uthärdligt att använda den. Och barnen spelar numera endast på konsoller eller flashbaserade nätspel. Så behovet av Windows finns inte längre kvar.

Men, varför i hela fridens namn vill vi köra linux? Jo, det finns faktiskt flera anledningar till det. Dels finns det ekonomiska motivet.  Vill man inte köra med crackade operativsystem och program är det faktiskt en rejäl kostnad som utgår innan man täckt in sina behov. Även om man väljer kompetenta open source-alternativ för layout, bildbehandling, illustrationer, etc från det allt större utbudet på windowsplattformen så återstår fortfarande kostnaden för operativsystem, uppgraderingar och även en kostnad om man vill ha ett kompetent antivirusprogram. Vi behöver heller inte uppgradera hårdvaran lika ofta. Vi använder och trivs med hårdvara som antagligen nätt och jämt kunnat starta med Vista eller Win 7.

Vi upplever också att Linux är stabilare överlag med få omstarter, vi brukar starta om datorerna någon gång i månaden (egentligen utan anledning, eller,  om det kommit en ny kernel). Dessutom blir inte systemet segare med tiden, vilket var fallet med XP, som efter att det rullat ett par månader samlat på sig så mycket skräp att datorn blev märkbart långsammare. Hur det ligger till i Win 7 vet jag däremot inte.

För min egen del, som sysslar med webutveckling och programmering, finner jag också fritt allt jag behöver, och mer därtill i Linux.

Så för att beskriva det i stora drag, så är vi helt och fullt nöjda hela familjen med valet av plattform. Den enda gången det egentligen vållat problem var  när sambon började på en ekonomiutbildning på Sigtuna Komvux. Problemen bestod bland annat i att kursen “Programhantering” visade sig vara Microsoft© Programhantering. D v s Kursen handlade egentligen ingenting om generella principer för varken programhantering eller ordbehandling, kalkylering etc. Utan handlade om att lära sig det aktuella gränssnittet i Office 2007 och dess egenheter.

Det vill säga, att dokument skapade i andra ordbehandlare och kalkylprogram blev underkända, till största delen eftersom det är andra defaultinställningar som gäller där och den visuella presentationen kunde bli något annorlunda på grund av det. Dessutom uppmanades eleverna att själva köpa in material för kursen i Microsoft© Office™ 2007 och använda sig av en tidsbegränsad demo för kursen.

Dessutom förutsattes att alla elever hemma har tillgång till en dator med Microsoft© Windows™ för hemuppgifter.

Det innebär att elever med Mac OS, eller Linux eller annat operativsystem för att ha rimlig möjlighet att klara kursen, bör inhandla en dator med Windows förinstallerat, alternativt betala för operativsystemet och byta datormiljö hemma.

Betänk följande:

- Det finns fria plattformsoberoende officepaket med all funktionalitet som krävs för de uppgifter som utförs på grundskole-  och gymnasienivå.
- Det finns fria plattformar/operativsystem som ger alla studenter möjlighet att delta i undervisningen utan att sälja/belåna bostad/bil/annat lösöre
- Typografi, kalkylering och programhantering bygger på generella principer och är inte bundna till någon specifik programvara.

Punkterna ovan innebär:
-  Kraftigt minskade kostnader för berörda elever
-  Kraftigt minskade kostnader för skolans licenser
-  Eleverna får lära sig principer och grunder för att lösa generella problem istället för att lära sig beteende för en produkt.

Varför envisas alla skolor med att prångla ut MS Produktsortiment bland eleverna istället för att försöka lära dem något som kan komma till nytta?

Jag vet att det antagligen inte kommer att ändras den närmaste tiden. Även fortsatt kommer alla föräldrar med barn i grundskola/gymnasium tvingas att köpa hem den senaste hårdvara för att kunna köra det senaste officepaketet för att kunna genomföra skoluppgifter hemifrån.

Jag tycker det är galet. För dessa kurser ger exakt nil/void/null kunskap om någonting alls. Men kostar. Massor. För alla.

Lägg ner. Försök istället skapa utbildingar, där målet är att eleverna tillägnar sig någon form av kunskap under kursens gång.

/Tomas


May 10 2010

Ingen musik för mina öron

I morse var jag på väg till jobbet med P3 Rockster i öronen. Det dök upp en låt med ett band som jag inte hört talas om tidigare, Freak Show med  Plan Three, som föll mig alldeles särskilt på läppen. Om jag ska beskriva musiken luktar det ganska mycket Ånge om det (Corroded, Takida). Så jag var tvungen att googla för lite mer info. De kommer inte från Ånge, utan från Stockholm och har precis släppt sitt andra album som, vid en genomlysning på myspace, fått till en riktigt bra platta. Så bra, att jag faktiskt för första gången på länge blev sugen på att inhandla en skiva. Sagt och gjort var in på cdon för att kolla om den finns tillgänglig som mp3. – Det gör den…

…Men, när jag lagt den i min varukorg, började jag tveka. Inte på grund av kostnaden, jag skulle gladeligen betala de 99 riksdaler som filerna går loss på. Däremot, vill jag inte att Universal Music, som gett ut skivan, ska få lägga vantarna på ännu mer av mina pengar. Särskilt inte när en del av dem går vidare till t.ex. Antipiratbyrån, som t ex anlitar infiltratörer och använder andra tveksamma metoder . Eller till lobbyister som försöker att pressa politiker att rulla tillbaks samhälelt till stenkakeåldern. Nope, det känns inte bra att bidra till den utveckling som mediabolagen eftersträvar, ett internet där de har allt och alla under full kontroll.

Dessutom tillskansar de ju sig redan en del av mina surt förvärvade slantar genom kassettskatten som ger branschen hundratals miljoner att dela på årligen. Kassettskatten innebär alltså exempelvis att, när jag behöver mer plats för mina RAW-foton och köper en hårddisk, eller om jag handlar mer minne till kameran, så går en del av mina pengar till dessa organisationer. Eller, om du skulle få för dig att göra en backup på din dator, så har skivbolagen alltså fått en summa pengar för varje tillgänglig megabyte utrymme . Som då alltså bland annat använder dem till att försöka bromsa utvecklingen och till att påverka politiker att införa vansinnigheter som IPRED, där skivbolagen själva får befogenheter att skipa sin egen rättvisa. Trots att lagen funnits integritetskränkande och oproportionerlig av EG-Domstolen.

Och med allt det sammantaget, blev det inget inköp. Och kommer troligen inte heller att bli, förrän de gamla dinosaurierna har dött ut.

Däremot ska jag se Plan Three live när/om tillfället kommer.


Apr 20 2010

Dags för opt-out

Telefonsäljare

Telefonsäljare

Telemarketingbranchen har gått överstyr. Jag har idag inte NIX-at min telefon av den enkla anledningen att jag tycker att opt-out är en orimlig ordning. Naturligtvis ska grundinställningen vara att en privat telefon är just privat och inte en reklamkanal. Men det håller inte våra lagstiftare med om, antagligen på grund av generös lobbyism* av telemarketingföretagen.

Under lång tid måste jag säga att det ändå har varit uthärdligt att säga nej till telefonförsäljare, men eftersom det antagligen har blivit svårare att nå fram med reklambudskap via telefon, har de börjat att bli en olägenhet som inte längre ligger på en acceptabel nivå. Trots att jag tycker att det inte borde behövas i ett sunt samhälle, blir jag nu tvungen att NIX:a mig när telefonsäljeriet har blivit till en plåga som har en påtagligt negativ inverkan på tillvaron.

Ok, så vad är det jag ogillar så mycket med Telemarketingbranchen då? Jo,

  • Telemarketingsäljare tillämpar automatisk uppringning, för att kartlägga när du är hemma. (Vilket jag anser vara ett klart övertramp och intrång i mitt privatliv)
  • Telemarketingsäljare envisas med att ringa även när man uttryckligen begärt att inte bli uppringd.
  • Telemarketingsäljare envisas med att använda en icke existerande definition på gratis ( d.v.s. inte i betydelsen “utan krav på motprestation”)
  • Telemarketingsäljare har svårt att acceptera ett nej.
  • Telemarketingsäljare misstolkar avsiktligt vad du säger.
  • Telemarketingföretagen är helt galet för många, ringer helt galet för ofta och på galet idiotiska tider.

Det är de punkter jag kan komma på just nu, och det är alltså hur jag uppfattar situationen, grundat på mina egna erfarenheter. Hur som helst så har jag fått nog och har nu nixat mig. Nu gäller det bara att komma ihåg att bekräfta det också :p Skummade även lite om NIX på google, av svaren att döma har inte telemarketingbranchen någon överdriven respekt för NIX-registret och den lär väl sjunka ännu mer om registret fortsätter att växa. Sydsvenskan har också en artikel om eländet:  Nix är inte nej.

NIX administreras förresten av SWEDMA, alltså telemarketing och dm-företagens egna branchorganisation, vilket kanske kan förklara varför:

  1. Det tar upp till 6 månader innan nixregistreringen träder i kraft.
  2. Man måste komma ihåg att bekräfta nix-registreringen tidigast två dagar efteråt. Ja, det står tidigast (!)

Till sist hoppas jag att de politiker som varit med att besluta om opt-out tillsammans med alla styrelsemedlemmar i telemarketingföretagen får brinna i helvetet. För evigt. **

(*)  accepterad mut- och påtryckningsmetod
(**) Som agnostiker/ateist saknar uttrycket ovan egentligen betydelse ur mitt perspektiv, men det får duga för att illustrera vad jag tycker just nu.


Dec 7 2009

Utpressningsbreven är på väg

Nu börjar det. IFPI har gjort sin första anmälan liksom  filmbolagen redan har. Även bokförlagen har gjort en anmälan i enlighet med den nya IPRED lagen. Det tycks dock som internetoperatörerna än så länge står på sina kunders sida även om det antagligen inte går att förvänta sig för mycket av dem.

IPRED går ut på att rättighetsinnehavare kan begära ut vilka personuppgifter som döljer sig bakom en IP-adress vid misstanke om upphovsrättsbrott. Efter att de erhållit dessa uppgifter kommer de att skicka ut ett erbjudande om förlikning tillsammans med ett hot om en civilrättslig process, enligt erfarenheter i andra länder, där då enskilda personer ska försöka försvara sig mot storföretagens advokater.

De allra flesta, skyldiga eller ej, kommer naturligtvis att betala eftersom de annars riskerar att få betala fantasisummor och se sin ekonomi slås i spillror vid en förlust i rätten. Märk även att i civilmål behöver det inte föreligga absoluta bevis för att bli skadeståndsskyldig. Det normala förfarandet vid alla andra former av brott är att man gör en polisanmälan, men upphovsrättsbrott är så allvarliga att man frångår den principen och låter ena parten utreda och driva egna domstolsprocesser.

Det troliga är dock att man helt hoppar över utredningssteget och istället direkt skickar ut ett hotbrev. -Betala, eller vi lägger ditt liv i spillror. I en artikel om hur IPRED fungerat i Danmark som har haft lagen längre än oss kan man läsa följande:

Många av de cirka 2.000 danskar som fått kravbrev från danska Antipiratgruppen har gjort upp i godo med branschen. Ett typiskt krav har legat på dryga 100.000 danska kronor, men vid en förlikning har branschföreträdaren kunnat gå med på halva summan inom tio dagar.

Detta tillvägagångssätt har väldigt stora likheter med det som i vardagligt tal kallas för utpressningsverksamhet. Men dessa organisationer APB, IFPI och  MPA som åtnjuter Fredrik Reinfeldts fulla förtroende. Hur jobbar de egentligen? Jo, t. ex. genom brottsprovokation och infiltratörer. Vi kommer ju ihåg att APB, med Henrik Pontén i spetsen själva hade betalat och placerat ut servrar hos banhof och betalat en infiltratör att fylla dem med olagligt material. Bokförlagen hade inför sin IPRED-anmälan troligtvis hackat sig in på en privat FTP-server, vilket även det är olagligt. Förlagen vill inte avslöja hur de kommit över inloggningsuppgifterna till FTP-servern så det är visserligen spekulation, men inte otroligt då upphovsrättsmaffian inte skyr några medel i sin jakt på förbrytare.

Men i upphovsrättens namn verkar ändamålen helga medlen och såväl privatliv  som rättssäkerhet får stå tillbaks.

Inför valrörelsen lät det så här, när Moderaterna fiskade unga röster.

”Låt oss visa att vi lever med vår tid”, sa moderatledare Fredrik Reinfeldt i SVT på onsdagskvällen, och tillade att ”vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration”. Källa

Kids, glöm inte bort det här. Moderaterna har tydligt visat att de inte vill låta er leva i er tid. Låt er inte luras nästa gång.  Men, å andra sidan vet vi att Fredrik Reinfeldt trots allt lyssnar på folket.

Edit: länkade lite mer, gjorde en mindre omskrivning, och så vill jag nämna att jag lånat bilden från Attila tecknare


Dec 7 2009

Piskpolitik

Regeringen Reinfeldt har vidtagit åtgärder för att minska arbetslösheten. Taktiken är ganska annorlunda* jämfört med den tidigare regimen, men känns inte helt klockren. I stort sett går det hela ut på att de nya jobben ska piskas fram ur de arbetslösa. Utgångspuntken måste vara att de förutsätter att alla som är arbetslösa helt enkelt är för lata för att skaffa nya jobb. Alternativt är folk inte tillräckligt desperata och förnedrade för att ta pigjobb hos moderater, till den ersättning som bjuds. Men den skaran lär växa till sig, så om det är målet,  lär de nå hela vägen fram.

Även de som är sjuka ska, genom att bli förnedrade av Arbetsförmedlingens new age-konsulter,  få latmasken bankad ur kroppen. Cancersjuka ska bli friska och reumatiker ska hjula längs gatorna i hela landet genom Moderaternas piskpolitik.

Nu är det ju i och för sig gott så, eftersom de har folkets stöd i denna fråga och inget att bråka om.Jag hoppas förstås att de lyckas få alla människor friska så att de kan sälla sig till den tillgängliga arbetskraften och att de långtidsarbetslösa kommer att hitta meningsfulla arbeten att gå till. Men jag tvivlar starkt på att den nuvarande regeringen har lyckats hitta rätt metod .

*) Egentligen inte annorlunda, bara mer utstuderat och mindre empatisk.


Nov 30 2009

Massavlyssning vs. Spana i kabel

Det stora irritationsmomentet är fortfarande att alla medborgare ska övervakas av statens avlyssningministerium  FRA från och med imorgon. Nästan så att det känns obehagligt att vara öppet kritisk, vem vet vilka kriterier de går efter när de börjar registrera “hot”.

I den länkade artikeln ovan menar FRA:s informationschef Anni Bölenius att “bilden att FRA kommer att massavlyssna vanliga medborgares internettrafik är felaktig”. Men, faktum är att samtlig IP-trafik:  telefoni, chattar, mail och surfande kommer att ledas till FRA:s samverkanspunkter. Utan undantag. Är inte det  massavlyssning, ja då vetefan vad som kan tänkas kvala in.

Men å andra sidan “spana i kabel” var ju ett helt okänt begrepp innan FRA lagen kom på tapeten. Men det mer etablerade begreppet “massavlyssning” var antagligen alldeles för begripligt och gav inte de associationer som Regeringen Reinfeldt önskade. Den 1 December 2009 är en skammens dag för Sverige. I morgon börjar demokratin erodera.


Nov 29 2009

Privat kommunikation – 2 dagar återstår.

I övermorgon kopplas ju kablarna in till svenska statens avlyssningscentral FRA. Som alla vet ska en kopia av all privat kommunikation ledas in till FRA för analys så att de kan skydda svensk trupp från hemmagjorda bomber i Afganistan.

Men vad jag funderar över är betydelsen i ett större perspektiv. Vad innebär det för samhället i stort? Större företag lägger om sin IT-infrastruktur så att företagsmailen inte ska bli lovligt byte för FRA. Norge vill se över sina kopplingar med omvärlden för att se till så att FRA inte får händerna på sina medborgares trafik. I diskussionsgrupper världen över (tyvärr, är det inte bara aktuellt i Sverige) diskuteras kryptering och anonyma nätverk dels för att hålla sin privata korrenspondens just privat, och dels för att undvika att hamna i musikbranschens utpressningsregister.

Vi har alltså hamnat i en situation där samhället medborgare och företag aktivt motarbetar lagstiftningen. Man kan undra hur en sådan situation överhuvudtaget kan uppstå i ett demokratiskt samhälle.

Är det fortfarande ett demokratiskt samhälle när lagstiftarnas beslut inte  är förankrade hos befolkningen?

Är det i ett demokratiskt samhälle godtagbart att staten har tillgång till medborgarnas  privata korrenspondens?

Vart leder den väg vi slagit in på?

(Not: Alla operatörer är skyldiga att skicka en kopia av samtlig trafik till FRA.  Sedan ska det göras ett begränsat urval genom en komplicerad process där ingen har någon insyn. Mer info om lagen kan du hitta hos Frapedia)